XXX JACK 6917/63

Skriv din text här ...

JoUcH Jack 6917/63, ägare Ingvar Häggström, Sangis. Finsk stövare JoUcH Jack

Denna skrift börjar som många sagor med orden: " Det var en
gång ...."

I den ålder jag är nu, på stark fram marsch mot 70, ser man
ofta tillbaka. Det gångna är mycket längre än det kommande som harjägare med
stövare. Dessa stövare som skänkt så många fantastiska stunder. Stunderna med J
o UcH Jack dyker upp då och då.

Minns jag rätt föddes Jack omkring den 17/1 1963 i byn
Lantjärv. Uppfödare till Jack var Rudolf Mörk. Sommaren 1963 kom han med cykel,
eller kanske moped till min svåger Ingvar Häggström med hunden Jack som då var
ca 6 månader. Jack hade blivit över i kullen. Rudolf bjöd ut honom med orden
"Man tycker att han är för vit så han blev kvar, men köp han du" Ingvar frågade
om priset. Priset var 150 kr men Ingvar prutade till 125 kr. Saken var klar,
köpet gjordes och Rudolf återvände till Lantjärv utan hund.

Ingvar, död sedan några år, var gift med min äldsta syster.
För honom fanns inget dåligt jaktväder. Men dåliga jakthundar. De första
renrasiga hundar han köpte var Hamiltonvalpar utannonserade i Jordbrukarnas
Föreningsblad. Den tidning vi hade i mitt hem. Detta var på 1950 talet. Valparna köptes många gånger
från södra delarna av Sverige. De kom med tåg till Boden. Därifrån kom valpen
med Rälsbuss till Lappträsk, 2 mil norr om Sangis. Bilar hade vi inte i så stor
omfattning och därför kom valparna till Sangis med Koreabussen. Detta fodrar en
förklaring. Bussen fick namnet under Koreakriget eftersom den nästan alltid gick
tom förbi Sangis mot Lappträsk. Ingen ville till Korea under rådande
omständigheter. Koreabussen hade motorhuv. Priset på valparna var 100-150 kr.
Det var med stor spännig vi tog emot bussen när den kom från Lappträsk. Nya
drömmar och ny iver sjöd i mitt sinne, så även i Ingvars.

Valparna med
koreabussen.

Genomgående för dessa var att de utan undantag var dåliga
drivare. Deras första drev var alltid korta och med dålig kvalitet. En bra
Hamiltonvalp kom, som hette Roy. Född i de småländska markerna. Roy började bra
men vid två års ålder fick han valpsjuka och Ingvar blev tvungen att avliva
honom. De andra valparna som kom med bussen var alla undermåliga med korta drev
även om vi prövade dem under något år. Utrycket" handskämnen" skapades. Detta
betyder att pälsen och hårlaget var bra men där stannade det.

Jack 6917/63 Finsk
stövare!

Jack var den ratade valpen och en ny höst stod inför dörren.
Det första drevet undan Jack kom i augusti under plockning av blåbär. Jack var
med och sprang runt mellan bärhinkarna för att få sig något gott. Detta
ledsnade han på. For bort och helt plötsligt började han att driva. Första
tanken var att det var fågel men det visade sig snart att han drev hare. Hans
drev var redan från början flytande och av bra längd, 45-50 min. Egenskapen var
medfödd hos honom!

Jack var på prov två gånger och det resulterade i två första
pris drev på barmark med gott helhetsintryck. Detta redan som ung. Han drev med
god kontakt med drevdjuret, som det stod och hette förr i jaktprovsreglerna. I
de gamla reglerna angavs de om hunden drev med god eller dålig kontakt med
drevdjuret. Drevet där hunden hade god kontakt med drevdjuret var mycket
flytande och njutbart i jämförelse med drev där hunden hade dålig kontakt med
drevdjuret och mjölkade ihop drevtiden. Vi sökte alltid föräldrar till valparna
som drev med god kontakt.

Hunden med den goda kontakten mötte samma problem på drevet
som den andra hunden men löste problemen så snabbt och rationellt att det inte
uppstod något hack. Hunden med det flytande
drevsättet var intelligentare än hunden med det motsatta drevsättet!

Exteriört erhöll han allt mellan tvåa ökl. och CACIB.

Senare hälften av -60 talet drabbades vi av harpest. Jack
skolades om till rävhund som han drev utmärkt, men oturen var framme. Under ett
drev rev han ut ett öga som på kvällen hängde ned på kinden. Det var att åka
till veterinären som klippte bort allt som hängde ut och sedan vart han enögd.
Detta påverkade honom till en del genom att han hade svårt med
avståndsbedömningen. Första hösten som enögd hade han svårt att hålla farten på
drevet eftersom han då och då sprang in i någon stubbe eller ett träd. Jack
användes lite i avel eftersom man ansåg det som ett stort fel att han visade
glädje då han träffade på harens nattspår och därför avgav ett fåtal
glädjeskall. Vi gör samma nu och för att då inte avelsbasen skall bli för liten
pratar vi om att använda bärare av Ataxi genen i aveln. Den dag den genen är
spridd i rasen dör rasen!

Jack lärde mig att
det viktigaste drevet hos en hund är dess första drev!
Är det drevet
flytande och av bra längd är genotypen bra och valpen intelligent! Den löser
problemen som uppstår på drevet snabbt. Våra nuvarande jaktprovsregler får inte
fram de intelligenta hundarna. De finska jaktprovsreglerna allt från 1893 i
Turenki har premierat effektivitet och intelligens och det har gjort den
Finskastövaren till världens bästa drivande ras! Detta visar sig i det
internationella utbytet där det många gånger ser ut som ett RM för
Finskstövare.

Åke Sandström-

Sangis