Finnörjes kennel

Kennel Örjeheim kenneln ägs av Peter Örjeheim och därav namnet. Kenneln har gjort sig känd som uppfödare av Finsk Stövare. Främst i Sverige och Norge. Peters mor är född i Finland och kom till Sverige som krigsbarn. Det föll sig naturligt för Peter att engagera sig i Finsk Stövare. De första sommarloven för skolgossen Peter tillbringades i för det mesta i östra Finland i moderns hemtrakter, där Peter har sin största släkt. Under sommarloven kom Peter i kontakt med Finsk Stövare men det skulle dröja till 1982 innan han kom i kontakt med jakten med drivande hund. Det var under militärtjänstgöring 1982 i Östersund han kom han träffade befäl som jagade med Beagle o Hamiltonstövare. Befälens berättelser väckte på allvar Peters intresse för jakten med drivande hund. Med den härstamning Peter hade var det naturligt att valet föll på Finsk Stövare 1983 köpte Peter sin första Finska Stövare men köpet utföll inte till belåtenhet. Den första tik som kom i Peters ägo var 1986. 2009 inregistrerades kennelnamnet: Finnörjes. Första kullen 2010 i kennelnamnet "Finnörjes" var undan Kilbackens Raju-Bälla. 8 valpar föddes och en meriterade sig på jaktprov. Far till valparna var XXX Ulfsveåsens Liston. Liston hade 2 kullar registrerade o ch enligt Hitta Stövare blev en valp av 15 valpar på två kullar meriterad på jaktprov, 6,67 % meriterad avkomma. Örjeheim var inte nöjd med resultatet och någon mer kull blev det inte.

Lundholmens Jessie.

Av en tillfällighet fick Peter vetskap om att en tik från Lundholmens kennel var till salu. Tiken var Lundholmens Jessie. Far till Jessie var XXX Kämpagården Sappo. Hanhundslistan på XXX Kämpagårdens Sappos fadersida är imponerande, eller vad sägs om följande namn om vi börjar med just XXX Kämpagårdens Sappo: XXX Helimarin Leko- XXX Helimarin Joko - XXX Jysky - XXX Jope - XXX Joko - XXX Remu - XXX Tomi - XX Rope. Morfar till Lundholmens Jessie var XX Jussi, vilken Peter varit ägare till. Jussi kom från XX Renholmens Frasse, i dennes parning av Kusgårdens Mira. Peter var mycket nöjd med XX Jussi. Den intresserade kan gå tillbaka till vad jag skrivit om Renholmens kennel. Ser vi längre bak i släkten finner vi att släkten varit god. XXX Kämpagårdens Sappo hade utmärkt släkt. Modersidan är också värd att studera. Där återfinner vi Jarrumiehen Sanna undan XXX Poku och XX Kyrönperän Seila. Den intresserade kan läsa mer om dessa hundar i det jag skrivit om Jarrumiehen kennel. På modersidan återfinner vi hanhunden XX Fontsi efter Mikko Loukos, XXX Matti, i dennes kombination med XX Tuuliska. Tuuliska hade som far Routis XXX Viki. Denna hund har jag nämnt tidigare. Mor till XX Tuuliska, var XX Rita vars mor var XXX Dina och far till XX Rita var Drevkung XX Jack/64. Mor till XXX Dina var Runar Linds XX Klinga. Dessa hundar finns också att läsa om på min hemsida. Mormor till Lundholmens Jessi, var Lundholmens Kippis. Lundholmens Kippis hade utmärkt släkt i flera generationer. Vi återfinner Pentti Niemeläs hanhund XXX Rali (Whalmans XXX Jenni) från tiken Hita, ur Joni-Tella kombinationen. Hita var kullsyster till stamtiken i Konikangen kennel, XX Heta. Att repetera vad jag skrivit tröttar läsaren. Låt mig dock konstatera att Lundholmens Jessie hade allt som krävs för att en tik skall lämna gagnelig avkomma. Det är från Lundholmens Jessie det Peter Örjeheim gjort Finnörjes kennel känd. Joni-Tella kombinationen har haft stor betydelse för den Finska Stövaren. Joni-Tella kombinationen har jag beskrivit tidigare i tex Konikangen kennel men den kombinationen har haft så stor inverkan och betydelse för den Finska Stövaren att det tål att repeteras. Då Peter beskriver Lundholmens Jessie framhåller han hennes jaktförmåga och uthållighet. Jessie var mer ett djur än en hund. Hon jagade hare med alla sinnen vilket djur gör.

Joni SF 11134/64 var en stark hund med god byggnad. Färgerna var bra och hans jaktlust; Utmärkt. Matti Envall uttryckte det så här om honom när Joni kom på tal. "Kärlet fyllt till brädden" Joni ägdes av Pentti Seppälä uppfödare i Konikangen kennel vars stamtik kom just efter Joni. Jonis sök var utmärkt, huvudet högt ofta stående på bakbenen. Ur den positionen kunde han snabbt bestämma var haren befann sig. Joni hade stadig mentalitet, hans lynne var utmärkt, liksom skallet. Hans släkt var utmärkt med stor rikedom, stort kapital av drevförmåga. Far var XXX Julle och mor XXX Tuukas dotter, Taru. Jonis morfar var XXX Tuuka och denne var son till XX Pekka efter XX Kaisan Ali-Ville. Tella hade till far XX Hiivan Ajo, son till just XX Pekka. Förmögen släkt. Tella var en reslig, mörkfärgad tik. Exteriört beskrev M.E henne så här: " Hon var reslig, inte av bästa möjliga typ" Tella var fyra gånger på jaktprov och gick till pris på samtliga starter. Bestraffad för löshet. Provet då hon drev etta ökl hade hon endast minuspoäng första dagen men andra dagen drev hon två fulla drev. Två fulla drev innebar att hon hade två taptfria drev på 120 minuter. Tellas jaktlust var utmärkt, söket spårnoga, inte snabbt men säkert, sa ME.

Tella var en hund som livnärt sig på vad jakten gav innan hon fick ny ägare, Hahtola. Innan Hahtola engagerade sig i henne hade hon jagat dagar i sträck och ätit upp haren om hon lyckts spänna den. Om inte gick hon att sova hungrig. Hennes väckning på nattslag kan liknas vid hur hunden många gånger skäller av glädje då du kommer med matskålen till hundgården. Inte underligt att hon kunde väcka när hon erfor i sin nos att det vankades mat. Låt oss nu gå tillbaka till Lundholmens Jessie efter det att vi studerat hennes bakgrund och den tik som skulle komma att göra Finnörjes kennel känd.

XXX Finnörjes Teemu
XXX Finnörjes Teemu
XXX Finnörjes Tiila
XXX Finnörjes Tiila
XXX Finnörjes Tessi
XXX Finnörjes Tessi

2011 hade Lundholmens Jessie sin första kull. Till far valde Peter Örjeheim XXX Ringkallens Indian. 9 valpar registrerades, sju valpar meriterade sig på jaktprov och fem blev Ch, en JcH Finnörjes Troja. Fyra valpar ur kullen utvecklades till XXX: XXX Finnörjes Tessi, XXX Finnörjes Tila, XXX Finnörjes Teemu och XXX Finnörjes Tomi. Utmärkt resultat. Inavels graden i kombinationen var 3,12 %. Den inavelsgraden kan ske i enstaka parningar (kusinparning) men medför på sikt  risk för negativa upplevelser om uppfödaren fortsätter med kusinparning. Trots inavelsgraden blev resultatet i kombinationen utmärkt. Far till XXX Ringkallens Indian var XXX Kvarnsvedjans Remi. Hanhundslinjen är imponerande med kända hundar ur förmögna släkten: XXX Ringakallens Indian- XXX Kvarnsvedjans Remi- XXX Håkabäckens Jokke - XXX Rokki - XXX Tievan Tanu - XXX Terra. Mor till XXX Tievan Tanu var XXX Tiina vilken i sin tur var dotter till Drevkung XX Pia. Far till XXX Tiina var XXX Tievan Jenkka efter XXX Hiivan Saku. XXX Tiina var syster till XXX Jysky vilken ägdes en tid av Åke Olsson, Sverige. Från Jessies första kull användes tre valpar i fortsatt avel, XXX Finnörjes Tessi tre gånger och hon stannade kvar i kennel Finnörjes.

XX Finnörjes Ipsi
XX Finnörjes Ipsi

2012 hade XXX Lundholmens Jessie sin andra kull med XXX Ulfsveåsens Toivo. Far till Toivo var Månljusets Enso. Farfar var XX Kyrönperän Ropo. Ropos släkt var utmärkt. Ropos morfar var XX Soitinkorven Humppa som kom ur en för rasen betydelsefull kull, nämligen Matti Envalls kul,l då han parade XX Kreeta, från Erkki Loukos uppfödning, med XXX Joko. En kull jag nämnt i andra artiklar om andra kennlar tex. Vipulan kennel. På modersidan till Toivo återfinner vi XXX Wahl-Bos Oaci vars far var XX Jack från kullen XX Vipulan Jalamari/XX Tukkalakson Piia. Mor till Oaci var Wahl-Bos Raina som kom ur kombinationen XX Rysstärnans Radar vars mor var XX Soitinkorven Stella från kombinationen Soitinkorven Peku (XXX Joko-XX Kreeta) Ella. Ellas far var Mikko Loukos XXX Matti från XXX Jaska - XX Tiilu kombinationen. XX Tiilu kom från XX Jaanantuure - XX Heta kombinationen. XX Heta var kullsyster till Hita. Båda ur Joni-Tella kombinationen. XX Heta kan vi läsa om i det jag skrivit om Konikangen kennel där Hetas betydelse för den Finska Stövaren belyses. I kullen med Ulfsveåsens Toivo registrerades 8 valpar vara 4 meriterade sig på jaktprov. Bäst lyckades tikarna XX Finnörjes Ipsi som vann Kvinnokampen och Dm deltagaren XXX Finnörjes Isa. Från kullen finns ingen fortsättning beroende på att ägarna inte varit avelsintresserade.

XXX Finnörjes Iisa
XXX Finnörjes Iisa

2014 hade Lundholmens Jessie sin tredje valpkull med XX Villipuron Kessu. (Villipuron kennel har jag skrivit om och hänvisar därför dit) 9 valpar registrerades och en av valparna deltog på prov vid tre månaders ålder. XX Finnörjes Jenna var DM deltagare och hade en valpkull men endast en valp föddes 2021. Jallu ur kullen gick till Norge och blev No XX Finnörjes Jallu. Fjärde kullen för Lundholmens Jessie blev med Vidstiges Magnum. 9 valpar registrerades och ingen har ännu startat på jaktprov.

XXX Finnörjes Tessi

Vid Tessis första kull vidtogs en resa västerut till NO XXX Max. Far till XXX Max var Norges motsvarighet till Finlands XXX Joko, genom att hans far var den utomordentlige, på alla områden, XXX Odin. 7 valpar registrerades. Fem valpar meriterade sig på jaktprov och längst gick Finnörjes Kalla vilken blev JcH och XXX Finnörjes Kiri. Finnörjes Kalla vilken blev kvar i kennel; Finnörjes. Kalla är använd till avel i en kull med Vidstiges Loke. Fyra valpar registrerades. 2016 hade Tessi valpar med XX Meripojan Sulo och en valp har meriterat sig på jaktprov. I kullen föddes 5 valpar och 4 registrerades eftersom en dog som valp. 2017 hade Tessi valpar med XXX Korssjötorpets Saxon. 8 valpar registrerades och tre har meriterat sig på prov. Största lyckan har Finnörjes Allis haft som uppfyllt kraven för JcH. Far till Saxon är XX Komujoen Kusti. Saxons mor är XX Korssjötorpets Selda. Selda var mor till 20 valpar där 8 meriterade sig på jaktprov (40 % meriterade)

Syster till Finnörjes Tessi var XX Finnörjes Troja. Hon gick i avel under kennelnamnet Nybykläppens. Där hade hon två valpkullar. Första valpkullen var 2016 med XXX Bergnäsets Jaiku. Nio valpar registrerades och tre har meriterat sig på prov. XXX Bergnäsets Jaiku var efter XXX Alapörkän Tyson och undan XX Bossmålas Ester. I det jag tidigare skrivit om tex Bossmålas Kennel, har jag berört just Alapörkän Tyson. Finnörjes Troja hade två valpkullar. Hennes andra kull var 2019. Då parades hon med XXX Ryda Tallens Petter/13. Åtta valpar registrerades för två av dem står det J, i Hitta Stövare. Far till Ryda Tallens Petter var den norska hanhunden KG Ask, son till XXX Odin. Mor till Petter var XX Tranlandets Molly efter XXX Käskevän Eetu u XXX Aledalens Fanny. Fanny kom från kullen XXX Ångermanbalens Lord i dennes kull med XX Aledalens Ringa. Ångermanbalens Lord hade till far XX Renholmens Mikko. XX Finnörjes Troja har två kullar registrerade och dryga 35 % är hitintills meriterade på prov. XXX Käskevän Eetu går att läs om i det jag skrivit om just Käskevän kennel.

XXX Finnörjes Teemu

XXX Finnörjes Teemu
XXX Finnörjes Teemu

En son till Lundholmens Jessi och vilken gjort avtryck i rasen är XXX Finnörjes Teemu. Teemu har fyra kullar registrerade i Norge. Första kullen var med Moseheias Sanja, 2013. Far till Moseheias Sanja var XXX Odin N2340/02 och mor var N JcH Pia 19 833. I kullen föddes 7 valpar. Två av dem har lyckats erhålla No championat: XXX Ossi No 42071/13 och Sv XX Freja Se 42410/13. XXX Ossi provvinnare fyra gånger. Måste vara en bra hund! Av de kullar XXX Finnörjes Teemu haft i Norge, 4 s t. Två kullar 2013 inalles 13 valpar, har tre valpar erövrat Ch. I kullen 2013 med XXX Harefallets Tia NO 34829/10 blev Sandåsfjellets Manta N XXX. Hon är provad i avel 2019 och 2020 men då avkommorna ännu är unga får vi vänta med att se resultatet. Hanhunden XXX Ossi NO 42071/13 kommer också han från kullen med Moseheias Sanja.

2013 hade Teemu en kull med XXX HarefalletsTia. Hon var dotter till XXX Jetro 13 149/01 och mor var XX Vb-Dorthe 07731/04. Vb-Dorthe har haft fyra kullar. Far till Vb-Dorthe var XXX Jerry. På fadersidan går XXX Jerry tillbaka till kombinationen, XXX Matti-XX Tuuliska. Kombinationen XXX Matti-XX Tuuliska har jag skrivit om tidigare. I kullen föddes 7 valpar. 5 tikar och två hanhundar. En valp till start. 2014 hade Teemu en kull med Mäkipuiston Eini i kennel Wemboö i Sverige. 11 valpar registrerades. 2014 hade XXX Finnörjes Teemu en kull med XX Mäkipuiston Eini. 14 valpar föddes och fem är meriterade och hitintills har Wembö Tuli nått längst. Hon kan titulera sig som Sv XX Wembö Tuli.

2018 registrerades en kull valpar, efter Finnörjes Teemu i Norge med Finelias Bjuti 2. I kullen föddes 5 valpar, 2 tikar och tre hanhundar. Tre valpar har meriterat sig på jaktprov och hitintills har tiken Fröja lyckats bli JcH. Fem valpar efter XXX Finnörjes Teemu har erövrat Championat!

XX Finnörjes Kalla

XX Finnörjes Kalla
XX Finnörjes Kalla

XX Finnörjes kalla kommer som vi tidigare sett från kombinationen No XX Max och XX Finnörjes Tessi. Kalla har haft två valpkullar. 2021 med Vidstiges Loke. 4 valpar registrerades och 2022 med XX Månljusets Hugo. I den kombinationen går Örjeheim tillbaka till Renholmens kennel genom att farfar till valparna är XXX Renholmens Rokki, från Lennart Johanssons avelsarbete i kennel Renholmen och jag hänvisar till just det jag skrivit om i just Renholmens kennel. Peter säger att Kalla är lik Lundholmens Jessie i skogen. Hon har de egenskaper han värdesatte hos Lundholmens Jessie. Detta till stor glädje för Peter som uppfödare och visar att Peter Örjeheim i sitt avelsarbete lyckats bevara det goda gott. Peter ser likheterna i sättet hur Kalla jagar med just Jessie. Hundens sätt att jaga är en mental egenskap baserad på hundens psyke. Just de mentala egenskaperna har stor arvbarhet. Mentala egenskaper har vid forskning visat stor arvbarhet, 75 % av den ärftliga skillnaden mellan "individerna" förväntas gå i arv till nästa generation. När vi nämner en egenskaps %-ell nedärvning görs detta med urvalseffekten som bakgrund. Måttet på den ärftliga skillnaden mellan individerna. Är arvbarheten 75 % av urvalsskillnaden innebär det att 75 % den ärftliga skillnaden mellan de två individerna förväntas gå i arv till nästa generation. Många egenskaper vilka bedöms på våra jaktprov är förvärvade. Arvbarheten på dessa egenskaper har mycket låg arvbarhet, de flesta under 5 % av urvalsskillnaden. Finnörjes Kalla visade 2021 att det goda bevarats gott då hon vann Ostprovet. På provet blev det åtta hundar med första pris. Kalla drev 120 minuter båda dagarna. 12 hundar deltog på provet och segraren var Finnörjes Kalla. Full drevtid och högsta egenskaps poäng. 54 båda dagarna.

Skofthyttans  Anni
Skofthyttans Anni
Jägarkvinnan Inger Augustsson med Finnörjes Kahlo är en  lämplig avslutning.
Jägarkvinnan Inger Augustsson med Finnörjes Kahlo är en lämplig avslutning.

För dagen har Finnörjes en ny tik; Skofthyttans Anni. Annis morfar är XXX Finnörjes Teemu. Med återtåget till kennel Renholmen med XX Månljusets Hugo och den införskaffade Skofthyttans Anni kan vi säga att cirkeln är sluten. Arbetet med att förädla den 'finska stövarens drevförmåga på Hare o Räv fortsätter i kennel Finnörjes.

Konklusion.

Peter Örjeheim har i Finnörjes kennel förvaltat arvet väl undan XXX Lundholmens Jessi på ett sätt som glatt många hundägare och domare på jaktprov. I kennel Finnörjes har också resultat från någon parning medfört besvikelse för Peter Örjeheim som för alla andra, vilka slitit som uppfödare och förädlare av drevförmågan efter Hare o Räv. Avel skall inte gå ut på att försöka eliminera felaktigheter. Ett sådant avelsarbete leder inte framåt. Avel och valet av avelsdjur skall ske på positiva egenskaper. Detta gäller i allt. När en jordbrukare sår fältet kommer även ogräs som blandat sig med det sådda. Rycks ogräset upp följer även det sådda med. Då jag var ung fanns inte ogräsbekämpningsmedel utan vi gödslade för att få en snabb och kraftig etablering av utsädet. Det sådda fröet växte snabbt och förkvävde ogräset. Det ogräs som kom år ett fick ofta se sig slaget i striden redan år två. Vi bekämpade inte ogräset utan tog hand om det önskade växtslaget. På samma sätt måste vi, om framgång skall nås, arbeta med avel av jakthundar. Notera felaktigheter i avkomman så inte felaktigheterna alltför ofta återkommer. Avelsurvalet måste vara positivt för att framgång skall nås. Örjeheim har nu den fjärde generationen i sina händer, Finnörjes Kalla. Redan det är betyg nog över Örjeheims avelsarbete. I det jag skrivit om uppfödare både i Sverige som Finland har ledstjärnan varit att öka raskunnandet hos uppfödarna i första hand, och hos köparen av valp från kullen. Det är intressant för de flesta valpköpare att känna till släkten som ligger bakom den nya valpen, Kommer valpen in i avel som vuxen är det ett absolut måste känna släkten. Det var också ledmotivet då SFF bildades. Endast ökat kunnande om rasen ökar resultatet i avelsarbetet. Vi säger att hunden härstammar från Vargen för 10 000 år tillbaka men ändå bär hunden egenskaper synliga från vargens tid. På samma sätt är det med det avelsmaterial vi har i våra händer och därför är raskunskap så viktig. En sak jag aldrig berört är den prägling av valpen uppfödaren har att göra. Planerar Du en valpkull se till att det i frysen finns hartassar och skinn av hare från årets jakt. Bättre och nyttigare än att köpa tuggben. På det sättet präglas Räv o Vargvalpar. Utanför lyan/grytet leker dessa med rester från mammans jakt. Det blir lättare för valpköparen att fortsätta en påbörjad prägling.  De jägare vilka jagar de större rovdjuren som Björn väljer rätt ibland Finsk Stövare. Den används ofta även på rävjakter. Detta visar vilken användbar hund den Finska Stövaren är. Ett problem uppstår när en del uppfödare ser som sin uppgift att avla fram dessa hundar. Den Finska Stövaren är framavlad som jakthund och det är bra. en jakthund skall jaga vad gruppledaren  jagar. Detta präglades redan under de första åren av jaktprov där hundarna släpptes i grupp. Kallat koppel. Ingen hund fick gå över till annat koppel/grupp. Avel gick ut på att avla fram samarbetsvilliga. En hund underställd människan. Så långt är allt bra. Problemet blir när rovjägaren börjar avla fram en linje av Rävhundar och en annan linje Björn hundar. Rasen är för liten för den uppdelningen och inavelsgraden kommer att öka till skadliga nivåer. Viktigt är också att veta att det finns ingen gen som säger att hunden skall driva hare. En gen som säger räv och den tredje just björn. Aveln måste inrikta sig på samarbetsvilliga hundar. Dessa hundar kan injagas på önskat villebråd. Det ställer enbart stora krav på jägaren att jag in hunden på det villebråd jägaren vill jaga. Träffade för en tid sedan en yngling som köpt en Finsk Stövare där just rävintresset funnits i flera generationer. ynglingen gjorde köpet i den tron att det var en ärftlig skillnad mellan individerna huruvida de drev räv eller hare. I den tron gick han ut med valpen som på sin första tur i skogen sprang på en hare  vilken den drev. Nu berättade han för mig att hans hund saknade allt intresse för räv. Är hunden underställd människan gör den det jägaren vill. I det vilda får inte en ur flocken jaga älg , den andre rådjur, den tredje individen ett annat djurslag. Nej, individerna i gruppen skall jaga det ledaren vill. Bryter ett av djuren ur gruppen sig ut kommer den med stor sannolikhet att duka under. I gruppen som jagar ihop har en del hundar specifika egenskaper och uppgifter. Alla kan inte driva villebrådet. En måste ha till uppgift att döda villebrådet. Här kommer Du in som jägare med vapen i hand. Din uppgift i den gemensamma jakten med din hund är just dödandet. Av den orsaken ställer jag mig frågande till de stövarägare som aldrig skjuter vilt för hunden. Jägaren måste inse att hon/han är en del av en nedärvd jaktform hos sin drivande hund oavsett ras. Vi säger ibland att den drivande hunden är en "jaktidiot" som inte vet sluta driva. Det är den nedärvda egenskapen att drevdjuret skall drivas tills det att villebrådet blir skjutet eller "går i berg" som det hett förr. Tiken Tella, vilken jag nämnt i början jagade till dess att drevdjuret kunde infångas för att på så sätt stilla hennes hunger.

Nu är denna skrift om Örjeheims kennel min sista artikel om uppfödare av Finsk Stövare. Det sista kapitlet. Någon kan ha blivit purken eller besviken för mina formuleringar och val av uppfödare. Alla kombinationer har inte behandlats lika ingående. Min förhoppning är och har varit att läsaren skall stimuleras till självstudier. Brist på kunskap är mänsklighetens gissel. Har någon blivit sårad av mina skriverier önskar jag att det går att förlåta. Inget av det en människa gjort eller gör, är fullkomligt. Jag vill tacka er läsare för det intresse ni lagt ned av er tid för att ta del av mina skriverier. Jag hoppas också att det gett er en vidare raskännedom om den Finska Stövaren.

Du Peter, skall ha ett stort tack för ditt arbete med att förädla den Finska Stövarens drevförmåga. Vi önskar dig lycka till i det fortsatta arbetet.

Sangis 4/8 2022

Åke Sandström