Aktuell standard på Finsk Stövare
enligt jaktprov säsongen 1979-1980

Undersökningen
gjordes som det sista jag gjorde innan jag avgick som avelsråd för Finsk
Stövare. Jag ville lämna efter mig en standard på det avelsmaterial hundägarna
hade att tillgå. De nya avelsråden hade att arbeta från denna standard och
deras mål måste ha varit att utveckla rasen, inte endast avelsråden utan alla
som deltar i förädlingsarbetet och givetvis den nybildade föreningen för Finsk
Stövare, SFF. Undersökningen var omfattande på 22 sidor och jag skall nu återge
ett sammandrag av de väsentliga punkterna.

Bearbetningen
har skett helt manuellt och smärre felaktigheter kan förekomma, dock ej i den utsträckningen
att de stör helhetsbilden.

Öppenklass.

Elitklassen är uppdelad på tikar och hanhundar
liksom den öppna klassen Antalet
provdagar hanhundar i öppnaklassen var 59. Dessa hanhundar drev sammanlagt 137 repriser och fick ihop 4854 drevminuter.
Den genomsnittliga reprislängden blir då 35,4 minuter och med 2,32
drevrepriser/provdag ger det en genomsnittlig drevtid 82,12 minuter.

Motsvarande för tikar var: 106
provdagar, 395 drevrepriser och totalt 9834 drevminuter. Tikarna hade 3,76 drevrepriser/provdag. Detta ger i sin tur att tikarna drev 93,58 minuter/provdag

Tikarna hade nästan dubbelt antal provdagar och också dubbel sammanlagd drevtid. Att
tikarna hade lägre reprislängd mätt i minuter torde ha sin förklaring i at de
var dubbelt antal provdagar. Undersökningen bygger på sammantaget 165 provdagar i den öppna klassen, 532 drevrepriser med en sammanlagd drevtid
på 14 688 minuter. Tikarna svarar för 66 % av drevtiden o hanhundarna
34 %. Genomsnittlig reprislängd för
hela gruppen är 30,14 minuter. Tikarna hade 3,76 drevrepriser/provdag och en reprislängd 24,89 minuter. Den genomsnittliga drevtiden för tikarna med fler repriser blir 93,58 minuter och för hanhundarna 82,12 minuter.

Skillnad
föreligger mellan könen och en faktor som kan ge skillnaden är tikens
mentalitet. Tiken har lättare att underordna sig omgivningen och har då som
följd också lättare att vara harens svaga vittring underordnad. Tikarna har
också oftast ett livligare skall än hanhundarna också det en lynnesfråga.
Tikarna har större signalkänslighet. Därmed inte sagt att inte hanhundar kan ha
livligt skall och stor signalkänslighet men för att se skillnaden måste
generalisering till. Skillnaden måste bero på något. Tikarna med fler
drevrepriser/provdag tyder också på deras bättre förmåga att vårda harlöpan.
Att finna tillbaka till löpan vid tappt.

Elitklassen.

Antalet provdagar
i denna klass var 69 där tikarna svarade för 60 %. Tikarna hade 144
drevrepriser och hanhundarna 96. Den totala drevtiden var 6613 drevminuter där
tikarna svarade för 64 % (4238 minuter) och hanhundarna 2375 drevminuter.
Tikarna hade en genomsnittlig reprislängd på 29,43 respektive 24,73 för
hanhundarna. Med tikarnas 3,42 drevrepriser/provdag gör det att dessa drev 3,42
x 29,43 = 101 drevminuter/provdag. Motsvarande siffra för hanhundarna 88
minuter drevtid/provdag.

Bilden från
den öppna klassen går igen till tikarnas fördel som inte beror på något annat
än deras psyke. Deras förmåga att underordna sig harens svaga vittring. Att
vara harens vittring undergiven. Tikarna har en reprislängd i den öppna klassen
på 29,43 Minuter o i elitklassen 24,89.

Åldersfördelning
med hänsyn till födelse år. Hanhundarna inom ()Öppenklass: födelse år 69-72: 6
% (3 %) -73 6 % (1,5 %) -74 17 % (18,5 %) -75 19 % (14 %) -76 35 % (27 %) - 77
8 % (21 %) -78 8 % (13 %) -79 0 % (1,5 %)

Hanhundarna
har fler yngre deltagare vilket är förvånande men de har också längre
medeldrevrepris med sina 35,4 minuter respektive 24,89 för tikarna. Detta
ruckar något på uppfattningen att tikarna skulle vara tidigare som jakthundar
än hanhundarna. Hanhundarna har fler yngre startande. En annan orsak kan vara
att hanhundsägaren är mer inriktad på jaktprovsdeltagande o tävling.

Jämför vi
hannar i ökl med hannar i elitklass finner vi att: medeldrevreprisen för hannar i ökl var 35,4 min och i elitklass 24,73. Antalet drevrepriser i den öppna klassen
2,32/provdag och i elitklassen 3,76. Ser vi enbart till siffrorna för
medeldrevreprisens längd är de yngre hannarna bättre och effektivare på drevet
än de äldre men de äldre har fler repriser. Detta tyder på att tappt arbetet
har utvecklats. De yngre hannarna har längre medeldrevrepris än de äldre och
kan bero på att aveln gått framåt. Medeldrevreprisen är mycket en psykisk
egenskap och arvbarheten för psykiska egenskaper har man funnit vara så hög som
55 %. Det vill säg att 55 % av urvalsskillnaden kan förväntas gå i arv till nästa
generation. Har hen en tik vars släkts medeldrevrepris är 20 minuter o parar
med en hanhund vars släkt har en medeldrevrepris på 30 minuter är
urvalsskinnaden 10 minuter. Då skall 55 % d.v.s. 5,5 minuter kan läggas till 20
minuter och den nya generationen bör då ha förutsättningar att få en
medeldrevrepris på 25 minuter. Effektiviteten på drevet ger långa drevrepriser.
Hundens förmåga att inta information från vittringen och anpassa sig därefter
är en psykisk egenskap. Signalkänsligheten sätts på prov särskilt på barmark
liksom stresståligheten. Många hundar låter sig stressas av att ha tappat
spåret om än för en liten stund. Jaktlusten är motorn och den driver på. På snön
kan hunden använda ögonen. På snö är stressfaktorn lägre.

Jämför vi
tikar i öppenklass med tikar i elitklass får vi delvis en annan bild.
Öppenklass tikarna har en medeldrevrepris på 24, 89 minuter och elitklass
tikarna 29,43. Notera att antalet
provdagar för tikar i elitklass var 42 st. medan antalet provdagar för tikar i
den öppna klassen var 106. Då är det
troligt att medeldrevreprisen sjunker.
Antalet drevrepriser för öppenklastikarna var3,76 och för elit tikarna
3,42. Naturligt eftersom medeldrevreprisen var elitklasstikarna till fördel och
att drevtid över 120 minuter inte räknas. En etta utan noterbar tappt är en
repris.

Antalet
provdagar för hanhundar i öppenklass var 59 o i elitklass 27. Trots detta hade
öppenklass hannarna längre medeldrevrepris 35,4 respektive 24,7. Tappt arbetet
hade förbättrats hos elithundarna och dessa fick då längre sammanlagd
drevtid/provdag med 87,79 minuter o öppenklasshundarna 82,12 minuter. I
jämförelsen mellan hanhundarna finner vi att de yngre är effektivare på drevet.
De har större ärftliga förutsättningar att bli bättre hundar och det understryker
också betydelsen av ett kort generationsintervall eftersom miljöfaktorerna inte
nedärvs.

Konklusion.

Avelsurval är effektivt endast då när
skillnaden mellan djuren har ärftliga orsaker. Detta är en grundlag i allt avelsarbete.
Medeldrevreprisen på en så stor mängd hundar torde vara representativ för rasen
Finsk Stövare i Sverige. Medelhunden är en god hund vilket undersökningen
visar. Det är en stor mängd siffror i redovisningen men jag har velat sias vad
jag grundar mina kommentarer på. Jag
menar inte att endast tikar som ligger över medeldrevreprisen skall tas ut till
avel. Gruppen tikar skulle bli för liten med ökad risk för inavel. Däremot
menar jag att de hanhundar som skall tas ut till avel skall komma ur släkten
vars medeldrevrepris ligger över medeltalet. Orsaken till att jag säger; SLÄKT
är att där tyder allt på en stor ärftlig faktor som trots varierande
miljöfaktorer utmärkt sig. Med så hög
arvbarhet på psykiska egenskaper kan alla se vad som händer om urvalsskillnaden
blir negativ oavsett vad stjärnskottet i släkten drivit. De mest lyckosamma
kombinationerna inom rasen Finsk Stövare har varit där två framgångsrika
släkten förenat sig och ur sådana kombinationer bör avels hannar väljas.

Detta är det
sista jag gjorde som avelsråd för Finsk Stövare innan jag avgick. Materialet
har inte funnits på Word och jag har därför gjort en kort resumé för att kunna
redovisa standarden på de hundar jag lämnade. Hela undersökningen på 22 sidor
är överlämnad till SFF och vad som där görs har jag inte insikt i. Bra vore
dock att vart tionde år då det blivit en ny generation hundar kolla om aveln
går framåt eller bakåt. Jag har i undersökningen gått igenom 21301 minuter
drevtid och i underlaget även gått igenom hur betygsättningen har varit. Den
lägsta poäng som getts vad beträffar effektiviteten är 2 p. I, 2p gruppen är
variationen vad avser reprislängden i
genomsnitt under provdagen från 60 minuters snittid med en längsta drevrepris
på 112 minuter, till en snitt tid vad beträffar reprislängden på 6,5 minuter med
en längsta repris på 7 minuter. Med så stor variation hur rglerna skall tolkas
blir avelsurvalet många gånger baserat på miljöfaktorer.

Undersökningen
är gjord på insända jaktprovsprotokoll 1979-1980. April 1980 av Åke Sandström. Text sammandrag
o bearbetning är gjord dec 2018 av Åke Sandström.