XX KLINGA 281/63, LEGENDARISK JAKTHUND PÅ HARE O RÄV!
I Närpestrakten, Finland, har det funnits och finns ännu rävjägare. Kända personer som återkommer i mitt minne är Uno Wester, Runar Lind, Henrik Bergman m.fl.
Uno Wester,
känd finnstövaruppfödare startade som så många andra lyckosamma uppfödare med
bra brukshundar. Tiken jag tänker uppehålla mig vid är XX Klinga 281/63.
Klingas far var Santtu 5228/58 och mor var XX Klinga 5342/59 (Runar Lind).
Fadern Santtu ägde Henrik Bergman och Santtu var utmärkt och känd rävhund med
cert på utställning och tre andra pris på jaktprov. Far till Santtu var XXX Hiivan Saku, vars mor
var den goda avelstiken Peni, ägare E. Männistö.
XX Klinga
5342/59 hade utmärkta egenskaper och kanske den "mest berömda finnstövaren"
genom tiderna som Matti Envall en gång uttryckte det.
Uno Wesers
Klinga 281/63 var en välbyggd tik som kunde vara en aning kort, kraftig och
stark. Kortare hundar är starkare än hundar med lång rygg. Sin styrka visade XX
Klinga 281/63 genom de långa jakter hon genomförde. Hennes mentalitet var
utmärkt. Hennes psykiska egenskap var just styrka och klokhet. XX Klinga 281/63
hade tidig jaktpremiär då hon endast var drygt 4 månader då första drevet kom. Wester var rävjägare och vill väl ha en
rävhund för det första drev XX Klinga hade var räv och som rävhund gjorde hon
sig känd vida omkring, men hon kunde även driva hare. Hon kunde inte sluta detta första rävdrev för
det väckte den nedärvda lusten att driva vilken hon fått från sina förfäder.
Drevet varade nästan hela dagen. Runar Linds XX Klinga, hennes mor, hade samma
start. En del jaktprovsdomare rynkade säkert pannan när de såg hennes sök utan
nattspår för tempot var inte högt, kanske snarare långsamt. Det är kanske så
att vi övervärderar tempot på arbete utan nattslag felaktigt då vi vill ha
snabbhet i arbetet. Hennes arbete på nattslag oavsett det gällde hare eller räv
var lugnt och metodiskt. Trots, eller tack vare sitt lugn, var hon en utmärkt
rävupptagare som visade stor klokhet vid spårningsarbetet. I henne fanns det
spårnoga arbetssättet vilket möjlig gjorde att hon blev XX på hare innan hon
mest användes som rävhund. Det var som rävhund hon nådde sitt odödliga rykte
0ch det fälldes 153( ME Ajokm.1/77) rävar på drev med XX Klinga 281/63. Trots
det lugnaarbetet på sök och nattslag måste det konstateras att hennes jaktlust
var utmärkt.
Det är
berättat att hon aldrig avbröt ett rävdrev utan drev så länge räven orkade
löpa. Långa drev gjorde ju även henne trött och då vilade hon i skogen.
Jakterna kunde ta flera dagar, ända upp till 4-5 dygn. Gick räven under fann
hon alltid stället där räven gått under genom sitt spårnoga arbete och där
skällde hon ståndskall. På det sättet meddelade hon sin husse och jaktkamrat
vad som skett. Räven hade gått under! Kom inte husse for hon till husse för att
hämta honom. Detta är inte ovanligt med kloka hundar vilket jag själv fått
uppleva liksom att kloka och stabila hundar kan registrera andra harars lega
under drev. XX Klinga är dock den första
hund skribenten hört talas om med det beteendet. Sedan hon kommit i kontakt med
jägarna genom att gena genom skogen direkt till dem förde hon dem tillbaka till
det ställe där räven gått under. Detta visar att XX Klinga 281/63 var mycket
klok och trogen sin flock för även på främmande marker visste hon var hon hade
lämnat sina jägare. Denna orienteringsförmåga är en egenskap som alla drivande
hundar måste vara i ägo av. De hundarna kommer alltid tillbaka och behöver inte
sökas. En del valpar kommer tillbaka till husse från drevet när det gått för
långt bort medan andra valpar släpper tappten och kommer genande direkt till
föraren. De genande valparna visar tidigt god orienteringsförmåga.
När XX Klinga
281/63 kom ifatt rävarna dödade hon dem omedelbart och var hon hungrig tog hon
sig en måltid. (Katter hatade hon liksom hennes son XX Karo, vilken jag skrivit
om i andra sammanhang.)Detta var förklaringen till att hon orkade jaga upp till
5 dygn i sträck de gånger hon gick själv till skogen utan att magra allt för
mycket. Detta gjorde även hennes mor Runar Linds XX Klinga 5342/59. Som alla
rävhundar levde hon ett farligt liv. Blev överkörd men överlevde liksom när hon
gick igenom isen men klarade även detta.
Nu ligger det
nära till hands att tro att XX Klinga 281/63 var en jaktidiot som struntade i
föraren. Så var dock inte fallet vilket hon bevisade genom att om räven gick
under stenen, kontakta jägaren som följt med henne till skogen och förde dem
till platsen där räven gått under. Hon var mycket lojal mot flocken och därför
kunde hon locks in från fullt drev om drevet var inom hörhåll. XX Klinga 281/63 var topp jakthund på både
hare och räv genom sitt spårnoga arbete som ibland blandades med vinddrivning
om förutsättningarna gav utrymme för den egenskapen.
XX Klinga 281/63 som avelstik.
XX Klinga
blev mor till sju kullar och det föreligger lite svårigheter med att få grepp
om alla kullarna. Första parningen blev med Kim 3347/65. Valet var självklart
för Uno Wester som var en entusiastisk rävjägare. Det sägs att undan Kim hade
det fällts 240 rävar. Alla hade inte skjutits men han hade 240 på sitt samvete.
En del sköts medan andra dödades av Kim. Han gick under smeknamnet:
"Rävkungen". Den mest kända från den
kullen var XXX Ringo 13472/65. Utmärkande för honom var en outsläcklig jaktlust
och en hund som var både har- och räv-hund. Jaktlusten kunde inte bli annat med
en mor som XX Klinga 281/63 och en far som hade 240 rävar på sitt samvete. Som
det ofta sker köper rävjägare valpr från andra rävjägare och därför är det
svårt att gå in på enskilda hundar. Kims husse tog hand om de flesta. Ringo
blev såld till Sverige men jag finner inga spår av honom och det troliga är att
han endast använd som jakthund på räv.
För att följa
XX Klingas valpar börjar vi med den första kullen då hon var två år gammal. Jag
har ovan nämnt att valet föll på Kim 3347/65. Jag vet mycket lite om Kim annat
än att han var en mycket effektiv jakthund på räv. Hans härstamning går endast
till mor o far på koiranet men Wester visste om honom och Wester visste också
vad som krävdes av en bra hund i sig själv men också hundens släkts betydelse
innan han valde Kim till första partner till XX Klinga 281/63. Enligt Koiranet
föddes (registrerades) tre valpar där den officiella stjärnan var XXX Ringo som
såldes till Sverige som sex åring. Det var enligt vad som berättats för mig en
utmärkt jakthund på både hare o räv. Exteriört en snygg hund. De andra två
valparna i kullen var tikar som användes i avel men jag har inga uppgifter om
deras avelsresultat. Det troliga är att jägare köpte dem, jägare som saknade
intresse för jaktprov på hare.
XX Klingas
andra kull var med Henrik Bergmans hanhund Vili. Jag hade själv en hund där
Vili var farfar och Keskinens XX Kim som far. Som kuriosa kan nämnas att den
hunden, min hund, är den enda Finsk Stövare jag haft som helt saknat intresse
för räv. Enligt Koiranet föddes det endast två valpar men den uppgiften är fel
för enligt Matti Envall föddes det sex valpar i kullen. Tre valpar gick till JcH (enl. M.E.) Hanhunden
Ruffe blev XX. Exteriört var han värd etta ökl men erhöll en tvåa beroende på
underbett. Ruffe hade utmärkta provresultat med 13 pris av 17 starter på
jaktprov. Tiken Raija var först i Bergmans ägo men såldes till Sverige och det
var i Sverige hon blev XXX.
Göran Larsson
i Borås inköpte tiken Klinga 11561/66 och han köpte även tiken Bella som blev
XX Bella 11560/65. Två av valparna från kullen hamnade hos Göran Larsson och en
tredje valp gick till Sverige och blev S JcH, tiken Donna, ägare David
Ottosson. Sammantaget kan sägas att valparna efter Vili-Klinga blev bra hundar
1967 hade
Klinga 281/63 en kull med en hanhund som hette Nabo och endast en hund
registrerades, hanhunden Ringo 14673/67. Tredje kullen hade XX Klinga med Saku
13046/64. Två valpar registrerades och båda fick namnet Nina. Vidare uppgifter
saknas.
Nästa kull
1969 var med Drevkung XX Jack 13107/64. XX Jack var utmärkt hund för både har
och rävjakt. Jack hade till mor XX Drevkung Deisi med samma härkomst som Linds
Klinga (Systrar men inte kullsyskon) vilken var mor till XX Klinga 281/63. XX
Jack omkom på rävjakt men hann med att lämna goda avkommor och var en hund som
läste in signalerna från husse. Signaler som berättade vilket villebråd som
skulle jagas, hare eller räv för den dagen. Två valpar registrerades. En blev
Kilpa deltagaren XX Karo som var far till Thomas Westerlunds utmärkta XX Oku.
Oku gav bra avkommor i Sverige. XX Oku blev bosatt i Piteå. XX Karo hatade
katter liksom in mor och var en utmärkt rävhund.
De två
följande kullarna för XX Pia 281/63 var men XXX Jokirinteen Juro, som även han
hamnade i Sverige. Kullarna föddes 1970 o 1971. XXX Jokirinteen Juro hade mycket
bra nedärvning. Kullen 1970 innehöll sex valpar. Tå tikar, Randy o Anu gick
till championat. Randy blev XXX mycket tidigt och redan vid dryga två år. XXX
Randy behöll Uno Wester. Hennes drevsätt var mycket flytande och hennes största
merit var året 1972 då hon vann Jahti-Kallen pokalen. XX Anu hade en kull med X
Jyry. Sju valpar föddes och fyra blev champions.
Kullen XXX
Jokirinteen Juro-XX Klinga 281/63 år 1971 föddes sju valpar. Tikarna Topsy o
Huli blev JcH. XX Topsy blev Uno Westers
hund och var framförallt en utmärkt rävhund som kunde ha fått ha tätare
skallgivning. Det är berättat att en vinter fällde 15 rävar undan henne. XX
Huli blev hos ägaren till XXX Jokirinteen Juro.
XXX
Jokirinteen Juro hade känd släkt genom att XX Hölynpöly var far och mor var XXX
Hiivan Jehus dotter Touho. XXX Jokirinteen Juro var något orolig till sitt sätt
vilket även många valpar blev. Oron kom från hans psyke och har en stark
nedärvning. Modersidan från XX Klinga 281/63 hade utmärkt temperament och
starkt psyke. Ett psyke som gjorde att hundarna kunde driva timmar och ibland
dagar i sträck.
XXX Randy
från kullen 1970 med XXX Jokirinteen Juro och XX Klinga 281/63 blev använd i
avel av Uno Wester. Hon hade sex kullar med 33 registrerade valpar. Hennes
första kull var med sonen till XXX Terra, XXX Rami som jag skrivit om tidigare
i olika kombinationer. Resultatet sägs ha misslyckats då valparna fick för högt
temperament, vilket ofta kunde finnas hos XXX Terra och hans avkommor. En del
valpar blev mycket skygga. Kullens bästa var nog Stella som vart rävhund med
framgång.
1974 hade XXX
Randy valpar med X Tokko men utan framgång. X Tokko hade många kullar med få
lyckade resultat vilket gick igen i kullen med XXX Randy.
Nästa gång
1975,parades XXX Randy med X Jyry. Jyry var son till Hautalas XX Jallu med bra
resultat varför parningen gjordes två gånger. Hautala älskade hundar som kunde
driva långa drev oavsett det gällde hare eller räv. Heikki Hautala brann för
Möbelprovet, vars far en del säger honom vara. En tik ur varje kull utvecklades
till championat, tikarna XX Pia från kullen 1975 och XXX Klinga från kullen
även den 1975. XXX Randy hade två kullar registrerade 1975 och båda med X Jyry.
1976 parades
hon för tredje gången med X Jyry (allt enligt koiranet) Hanhunden Bang blev JcH
och far till elva kullar
Från kullen
XXX Jokirinteen Juro- XX Klinga 281/63 behöll Wester även XX Topsy. Hon hade sex kullar och den bäste blev nog,
kan vi säga, hanhunden XXX Palle efter XXX Tokko. XXX Palle hade bra varierat
skall (signakänslig) Palles ägare var Henrik Bergman, vilken hade förkärlek
till hanhundar som drev räv.
Vad är kvar efter Klingorna?
Svaret på
frågan i rubriken är; det finns mycket kvar och min överblick räcker inte för
att återge alla men jag skall försöka att lotsa mig själv och läsaren framåt.
Klingorna drev hare utmärkt men de kunde även driva räven timme ut och timme in
som den tiden rävhundar kunde göra utan att räven gick i gryt. Det kan även
många hundar i dagens läge. Hundar som driver räven spårnoga utefter marken. De
drev räv på samma sätt som de drev hare och därför var många utmärkta harhundar
också och gjorde stora meriter på jaktprov på hare. Drevkung Jack/64 var
utmärkt rävhund, Klingorna var det också liksom XX Karo vilken var Kilpa
deltagare med hardrev som merit. XXX Joko, vilken jag ofta återkommit till hade
"Klinga arvet" och nedärvde utmärkta hardrivare med ett spårnoga drevsätt där
kombination med vinddrivning förekom. Men den utpräglade vinddrivaren kan ofta
inte prestera långa rävdrev eftersom räven då fort söker sig till gryt och
haren tappas bort.
Alapörkän
kennel t.ex. har sitt ursprung efter XX Karo genom att XX Hennu var en tik
efter sonen till XX Klinga 281/63, XX Karo i dennes kull med Hautalas utmärkta
tik XX Nälli. XX Oku, Thomas Westerlund, Piteå kom även från kullen som
ursprunget till kennel Alapörkän. Tiklinjen i Alapörkän kennel om vi börjar
bakifrån är följande: XX Nälli, XX Hennu, XX Linda, XX Lissu, XX Alapörkän
Maija, XXX Alapörkän Bella, XXX Alapörkän Liinu. Många utmärkta hardrivare med
starten från utmärkta räv drivare. Rävdrivare som även kunde driva hare.
Problemet i dag med separata "linjer", hare- respektive räv-linjer, gör att
även hundar vilka även ofta använder vindvittring kan var utmärkta rävhundar
men vinddrivning är inte önskavärt för långa hardrev. På rävdrev med vinddrivare skall du vara
utrustad med grythund eller spett o spade. De långa rävdreven på flera timmar,
sker ofta med hundar vilka mestadels driver med att använda markvittring under
drevet.
Det finns
många andra utmärkta hardrivare som fört "Klingornas" drevsätt och
utomordentliga jaktlust vidare i Sverige genom att hundar importerades som
användes i avel t.ex. XX Oku, ägare Thomas Westerlund.
En annan
kennel som har rävursprung är kennel Syysaamun och många andra. Syysaamun
hundar går ännu på både har och räv prov men även där har det utvecklats så att
"rävhundarna" inte syns lika ofta som under "Klingorna" på jaktprov då det
gäller hare. Däremot har kennel Syysaamun utmärkta har och rävhundar men
linjerna särar sig från varandra.
Kennel
Elokarin, känd "räv kennel" har sitt ursprung från kombinationen XX Karo-XX
Nälli genom tiken XX Hennu, kullsyster till Westerlunds XX Oku. XX Hennu parades med XXX Joko sonen XX
Aamuvirkon Teri och därifrån såg tiken Siru/83 dagens ljus. Hon parades sedan
med XX Rokki från XXX Rossi-Suju kombinationen och därifrån kom XX, XX - K
Elokarin Mira föddes. Kennel Elokarin såg dagens ljus.
Konklusion.
Jag har
försökt följa de legendariska Klingorna till nutid. XXX Joko vilken jag skrivit
mycket om bar på sin modersida Drevkung XX Jack och mormor till XXX Joko var
XXX Dina, halvsyster till XX Klinga 281/63 genom samma mor Runar Linds
legendariska XX Klinga, syster till XX Drevkung Deisi. Inte kullsyskon utan ur
var sin kull. Huruvida det är gjort någon undersökning om det är möjligt att
avla fram drivande hundar som genetiskt driver ettdera haren eller räv vet jag
inte har förekommit. Däremot köper rävjägare valp från uppfödare som har en tik
vilken driver räv. Där tror jag största arvet är. Rävjägaren jagar in sin valp
på räv och harjägaren jagar in sin valp på hare. Hur då? Rävjägaren som släpper
sin valp fritt och låter den själv välja villebråd kan som första drev finna en
hare. Sedan måste ägaren dressera hunden till att inte driva hare. Har du
rådjur i markerna är nog de flesta av sen uppfattningen att det gäller att få
hunden att som första drevdjur finna just det drevdjur som den skall jaga sedan.
Längre
tillbaka på 50 o 60 talet dresserades hundarna och var så signalkänsliga att de
förstod vilket villebråd som den dagen skulle jagas. Annars hade inte XX Karo
klarat av att vara Kilpa hund. På samma sätt var det med många andra hundar
vilka först fyllde kraven för JcH på hare och som sedan mest användes som
rävhundar. Det leder oss med säkerhet in på att det är frågan om dressyr vilket
vilt som skall jagas. De separata jaktprov vi nu har för hare resp. räv där
hunden inte får driva hare på jaktprov på räv, visar att hunden är dressyrbar.
Den har förstått signalerna som utgått från jägaren. Räv går lättare att driva
i vind och jakten blir många gånger kort innan räven går i gryt. Däremot är den
egenskapen inte önskvärd hos harhunden. Haren avger mindre vittring än räven
och är därför svårare att driva i vind och för att drevet skall bli långt krävs
att hunden är spårnoga markdrivare. Den spårnoga egenskapen hos rävhunden ger
långa njutbara drev med få tappter. Drev som ofta varar 5-6 timmar.
Sistlidna
höst träffade jag en jägare på skogen som skaffat sig en rävhund med idel
rävhundar i generationer. Han släppte den o lät den själv finna vilt. Oturen
var framme och valpen sprang på en hare som den drev bra. Han klagade nu på att
den inte vill driva räv utan endast hare. På 60-talet med tularemi som tog
harstammen för flera år skolade vi om våra harhundar till rävhundar genom att
släppa dem vid en åtel. På samma sätt gjorde vi med valpar när det började
finnas enstaka harar men mycket glest. Vi släppt valpen vid en åtel så att den
redan som liten skulle ta an och följa rävspår. Dessa hundar tog sig hardrev
när harstammen växte till sig men fann de rävslag innan harslag drev de räv
utan att byta. Vi kunde välja vad som skulle jagas.
Aveln av våra
drivare måste ha det målet att hundarna skall var bildbara på så sätt att vi
kan jaga in dem på det villebråd vi vill att de skall jaga. Att som nu försöka
att med avel skapa separata rävlinjer, separata harlinjer och i en del fall
finns tankar om att skapa linjer för de stora rovdjuren är enbart till skada
för raserna. Tillgången på avelsdjur minskar och problemet uppstår när
uppfödaren som vill föda upp jakthundar som driver just det viltet finner få,
icke närbesläktade individer. Jakt klubbarna och rasklubbarna borde arbeta mer
på att utbilda de nya och yngre jägarna om injagningens betydelse där valpen
redan från början präglas på det vilt vi vill jaga med den. Den präglingen sker
naturligt när räv tiken lär sina valpar eller när varg tiken gör det. På samma sätt lär de stora katterna sina
ungar vilket vilt som skall jagas.
Sangis
februari 2019
Åke
Sandström.