NÅGOT OM FINSKA JAKTPROVSREGLER

Skriv din text här ...

Resume av Finska Stövarklubbens jaktprovsregler, som
gjort den Finska Stövaren till Nordens poppuläraste drivande stövare!

Jägarna i Finland ville ha en
hund som motsvarade deras krav. I de starkt kuperade områdena i Finland med
insprängda myrmarker, stort snödjup under vinterhalvåret var de tillgängliga
jakthundarna för tunga. De hundar som tidigare använts härstammade från södra
delen av Europa. Jägarna önskade skapa sig en seg, lätt hund vilken kunde jaga
efter hare o räv dagen ut. Den första
rasbeskrivningen exteriört antogs samma år som det första jaktprovet hölls i
Turenki 1893. Stövar folket i Finland har legat och ligger steget före i många
frågor i ambitionen att skapa en allt bättre drivande hund. Det startade redan
1893 i Turenki. Jaktprovet kom till för att även skapa en rasstandard
bruksmässigt och för att man ville se att de lättare hundtyperna motsvarade
förväntningarna. De först antagna
jaktprovsreglerna kom till för att skapa den bruksmässiga rasstandarden vilket
också har lyckats
! Den Finska Stövaren
i dag, är en homogen drivande hund vars adelsmärke är: seghet, flytande
drevsätt, njutbart skall och till sitt sätt mycket vänlig och tillgiven
. Början till den första rasbeskrivningen
bruksmässigt var lagd. Nu återstod endast arbetet

1893: Europas första jaktprov hölls i Turenki 4-6/11 1893.

Regler: + poäng gavs för: Luktsinnet 15 p, sök 15p,
uthållighet/seghet 15p, kraftfull löpning i skogen 10p, seghet (förmågan att ta
ut sig) 10p, drev på både hare och räv 10p, endast hare 5p, skall 5p, lydnad
5p, upptagsförmåga 5p, väckning på nattspår 5p = 100p

Negativa poäng gavs för: Löshet 10p, Lammjakt (drev lamm o
får i skogen)10p, dåliga tassar 5p, gening (utpräglad vinddrivare) 5p,
bakspårsdrivning 5p, taptarbete 5p, visar aggressivitet mot människor 5p och
driver ensam och inte i grupp 5p. = 50p.

Fram till nu var egenskaperna hos hundarna skiftande. Får
och andra kreatur vistades i skogen vilket medförde problem om hundarna drev
dessa djur. Hundarna gick fria ute på
landsbygden och jagade därför i flock. Detta skedde även på -60 talet i Finland
och ofta även i Sverige varför hundarna inte fick vara aggressiva mot människor. Koppeljakten var utbredd och man band (ibland,
företrädesvis under injagning) ihop hundarna med en kort kätting två o två.
Man kan tänka sig att många ekipage skadades. Kättingen mellan hundarna var inte
mer än 5-6 länkar (ca 25 cm) men det gjorde inte att inte ett och annat träd
kom mellan hundarna med skadade hundar som följd. Fördelen med kätting koppel var att hundarna var tvungna att
samarbeta med varandra. Att underordna sig varandra. Följsamheten hos den finska
stövaren grundlades.

Men tiderna förändrades och man ville få fram en mer
domesticerad hund och på det första jaktprovet i Turenki påbörjades det
egentliga förädlingsarbetet. Hovrådgivare Wadén upplät sina marker för det första jaktprovet i Europa för drivande
hundar år 1893
. Hundarna provades med två-tre hundar i koppel utan kätting.
Hundarna skulle driva i grupp. Varje "koppel" prövades 2 gånger/dag under tre
dagar. Varje drev skulle sträcka sig över minst en timme, alltså minst tre
timmar/dag under tre dagar. Under koppeljakt utsätts hundarna för stort slitage
eftersom tappter är ovanliga och nästan saknas. Hundarna manar på och hetsar
varandra. Eftersom hundarna provades två gånger/dag gällde det att ha lydnad på
jyckarna och vår lydnad på våra hundar grundlades. Endast lydiga hundar fungerade i koppeljakt. Behovet av lydnad
understryks i att man gav - poäng för bristande lydnad. För att nu fungera
krävdes underdåniga följsamma hundar och aveln skedde på sådana som fungerade i
koppeljakt utan kätting. (det är mycket svårt att avbryta ett koppeldrev om
hundarna inte är underdåniga) De drev i grupp. För att kopplet skulle fungera
var det viktigt att hundarna var ensartade i förmågan att utnyttja luktsinnet.
En hund fick inte löpa hit och en annan dit. Man fick jämna hundar som arbetade
ensartat.

Samma med segheten/uthålligheten, den fick inte heller
skifta alltför mycket för då splittrades gruppen/kopplet. Här grundlades den Finska stövarens uthållighet på jakt! Man ville ha allround hundar och därför var
det 10 p för de som drev hare och räv.

De negativa poängen fanns redan nu. 10 - poäng gavs för
löshet. Skallets uppgift är att återge drevets förlopp eller jaktens förlopp.
Nyanserar då inte hundarna på drevet är det näst intill omöjligt att kunna
fälla villebrådet. Jägaren måste kunna läsa hur lång avståndet är mellan
drevdjur och hund. Alltför riklig skallgivning på gamla drevspår försvårar
jakten. Minuspoäng gavs även för "gening" (extrem vinddrivning). Redan då insåg
man att drev som är spår noga är guld värt. Hunden som inte följde gruppen gavs
minuspoäng och den finska stövaren avlades från nu fram på samarbetsvilliga
hundar. Hundar som inte börjar jaga med främmande personer i skogen eller i
främmande grupper. Detta har vi nytta av fortfarande.

Noterbart är att -5 poäng gavs för tappt. Här grundlades den
Finska stövarens drevsäkerhet!

Första
revideringen av jaktprovsreglerna 1898!

Fem år har nu gått sedan första jaktprovet i Turenki.
Erfarenheter är vunna men viljan att komma framåt mot en allt bättre drivande
jakthund driver dessa pionjärer vidare.
FKK tyckte att de antagna reglerna var för lätta. De nya reglerna var att drevsäkerheten gav
35p, uthålligheten 20p, drevets jämnhet och taptarbete 20p, jaktlust 15p, fart
på drevet 5p och skallet 5p=100p. Minuspoäng gavs för: bristande jaktlust och
uthållighet i drevet -10p, bristande omdöme som t.ex. drevskall utan nyansering
10p, bakspårsdrivning 10p och lätthet att tappa löpan (löpan som bortblåst)
-10p =-40p.

Den första revidering 1898 var inte tillfyllest och 1902
ändrade man reglerna så att hundarna skulle prövas under tre dagar med
mellandagen som vilodag. Den som sysslat med koppeljakt och släppt flera hundar
samtidigt vet att dagarna kan bli långa. Det nya innebar att hundarna skulle
prövas under 8 timmar/dag enligt följande. Dag ett 8 timmar, vila dag två och
tredje dagen återigen 8 timmar. Nu fick
man en måttstock på hur snabbt hundarna kunde återhämta sig från en anstängande
dag. Tassar och byggnad sattes på hårda
prov. Oss nuvarande stövarägare till glädje och fromma. 1905
gjordes en justering genom att proven delades upp i öppen klass och segrar
klass. Den öppna klassen varade en dag och hundarna skulle provas i 8 timmar.
Segrarklassen var två dagar med 8 timmars provtid/dag.

Pionjärerna var inte nöjda. Det skapade problem avelsmässigt
att få fram enskilda individer när man jagade i koppel. Varje koppel innehåller
i och för sig en ledarhund men det var många gånger svårt att i ett jämt koppel
finna ut vem som ledde kopplet och 1906 infördes prov för Avelshundar. Ett prov
där hundens egna meriter att ensam driva till belåtenhet kom i öppen
dager. Den ensamma hunden fick en söktid
på 2 timmar och skulle prestera 2 drev på 3 timmar/drev. Tappter på över 5
minuter drogs bort från drevtiden och dödtappt efter 40 minuter

1909 ändrades reglerna på så sätt att hundarna skulle testas
2x2 timmar/dag. Nu tryckte man mera på drevsäkerheten sammanlänkad med drevets
jämnhet och tappternas utredning. Detta sammanslaget gav 50p. sök och
upptagsförmåga 30p, skall 10p och drevets fart 10p. Minuspoäng gavs för
bristande jaktlust och uthållighet, bristande omdöme, dåligt samarbete, alltför
riklig skallgivning på gamla spår och olydnad.

Att slå ihop
drevsäkerheten med drevets jämnhet till 50 % av maximala poängen var ett gott
beslut. Det visade att en hund som drev jämnt och flytande, eller som vi hade i
våra egna gamla regler: "med god kontakt med drevdjuret" hade ett gott
tapptarbete eftersom alla hundar råkar ut för samma problemställning under
drevet men skillnaden är att den intelligentare hunden löser problemen snabbt
och rationellt.

Fram till 1913 fanns Avelshundsprovet men då infördes att
varje hund skulle bedömas ensam under en dag i 8 timmar men debatten var livlig
men som alltid i dessa sammanhang: Konstruktiv.
Det gällde att få fram ännu
bättre hundar men även hundar som ensamma kunde prestera utomordentliga drev på
både hare och räv. Drevdjuret skulle drivas till dess det blev skjutet eller
gick i berg. I avel måste man avla på
den enskilda individen och inte på gruppen.

1915 gjordes vissa justeringar och förändringar. Prov med en
hund fortsatte men även prov med koppel. Hundarna delades in i två grupper: A Hundar
utan åldersgräns, B: Unga hundar under fyra år. Unghundsprovet med speciella
regler. Drevtiden i unghundsklassen var 90 min, i öppen klass 120 minuter och i
segrarklassen 180 minuter. Hela tiden gällde att drevets jämnhet sattes i
första rummet. Unghundsprovet var inte
långlivat.

1920 var provtiden densamma i hela landet med en söktid på
2+1 timme och drevtid 2+2 timmar.

Så fortsatte
strävandena att skapa en enhetlig ras, inte enbart till utseendet utan även till
drevförmågan.
Man arbetade mot att fastställa
en homogen drivande hundras
vars drev på hare och räv skulle vara
beundransvärt. Vilket man också lyckades med! Nu hade det kommit fram hundar med flytande
drevsätt, lätt för skallgivning och ärliga. Uthålligheten var utmärkt och
jaktlusten balanserade de andra egenskaperna till en homogen enhet. Den finska stövarens signum med det
flytande drevsättet hade grundlagts.

1927 infördes följande i segrarklass: Första dagen skulle
hunden driva två drev med max 120 minuter vardera inom 2 timmar. Andra dagen
ett sök på max 120 minuter och ett drev med maximal drevtid inom 120 minuter. Den disponibla tiden från släpp till upptag
var två timmar för varje drev. Sökpoängen var i direkt proportion till
söktiden. Missade hunden ett av söken och inte reste hare fick den ett extra
släpp dag två. Gränsen för ett första pris i segrarklass var ca 90 minuter
drevtid av 120 möjliga, förutsatt att egenskaperna var goda. Detta ger en
effektiv hund med flytande drevsätt. Den hund som på finska jaktprov drivit 120
minuter har gjort det utan noterbar tappt. Tapptarbetet är också utmärkt och
liknar mycket ursprunget från 1893. Hundens effektivitet uttryckt i % skulle
över 75 %. ( I Sverige har vi 120/240 som ger en effektivitet på 50 %) På
svenska jaktprov har hunden fyra timmar på sig för att driva 120 minuter.

Fram till våra dagar har det varit smärre justeringar men
för åtta år sedan togs segrarklassen bort av FKK. Detta fick till följd att
Finska Stövarklubben införde ett diplom till de hundar vilka tog segraklassetta
på tvådagars prov genom att driva etta båda dagarna. De hundarna blev
diplomerade med titeln "Stjärnchampion"
För att bli Finsk JcH krävs fyra ettor varav två ettor på barmark

I de finska reglerna har hela tiden effektiviteten belönats.
Redan 1909 slog man samman sök och upptag till ett moment och så är det
fortfarande. Numera gäller att hunden har
fyra timmars söktid
för två upptag.
Söker den trettio minuter på släpp ett har den resterande minuter att disponera
på släpp två.

På samma sätt förhåller det sig
med drevtiden. Hunden har 120 minuter på sig från första drevskallet att samla
ihop drevtid. För att ettan skall uppnås krävs av hunden ett effektivt
taptarbete, lätthet att följa harens spår. Två upptag och två drev med möjlig
drevtid om 120 minuter/drev. De finska
jaktprovsreglerna har aldrig haft så låga krav på effektiviteten som
50 %, vilket vi har i Sverige. De finska
jaktprovsreglerna är mest krävande i hela världen och det har skapat världens
bästa drivande ras!
Det händer att andra hundar ur någon annan ras kan vinna
på jaktprov men ser vi till det internationella utbytet, länderna emellan, kan
provet många gånger vara ett Rasmästerskap för Finsk Stövare. Kravet på ett snabbt och effektivt
upptagsarbete inom en snävt begränsad tid liksom minimum 75 % drevtid av
disponibel tid för att ha möjlighet att uppnå ett första pris på prov, (under
förutsättning att egenskapspoängen var 8 i genomsnitt
)
gallrade ut de hundar vilka på ett intelligent sätt löste problem som andra
hundar misslyckades med! Om summan av
egenskapspoängen (sök, skall och drevets helhetsintryck) stannar vid 7 i
genomsnitt, alltså summa 21 måste hunden ha 186 minuter sammanlagd drevtid på
två släpp av 240 min disponibla tid för drev, alltså 77 % drevtid för att ha en
möjlighet att erhålla ett första pris. Aveln har kommit att bedrivas på hundar
vilka snabbt löser problematiken på både drev och upptag oavsett snö- eller
barmarksförhållanden. Denna urvalsmetod har skapat de Finska Stövare vi har i
dag. Låt oss hålla fast vid detta, väl beprövade koncept!

För att inte våra
svenska raser skall komma ännu mer på efterkälken gäller för oss att snarast
anta de finska jaktprovsreglerna med kanske någon smärre justering eller varför
inte rakt av. Jag tänker närmast på att det borde godtas enstaka väckskall på
söket utan minus poäng, detta för att inte krympa avelsbasen ytterligare så att
vi måste ta in i aveln hundar vilka är bärare av Ataxi genen.

Åke Sandström

Källa:
SAJ/FSK:s Jaktprovsregler